Jätteskön tubtopp från Lindex

är inget man gör i en handvändning. Förutom att det kostar pengar, ca 40-55 000 beroende på om man måste göra ett lyft också, vilka implantat man vill ha och såklart på vilken klinik man gör det, så är det ALLTID en risk för komplikationer. Det finns folk som faktiskt avlidit under narkos. Nu är det exremt ovanligt men risken finns. Förutom livshotande risker så finns det specifika risker mer en bröstoperation om man tänker på resultatet. Några risker:

• Rippling (implantatet syns och känns genom huden)
• DB implantatets fick som kirurgen skapar s"släpper" och implantatet glider ner för långt
• Fickorna som implantatet ska ligga i bliur olika höga
• Känselbortfall på hela eller dela av bröstet
• Överkänslighet på hela eller delar av bröstet
• Muskelpåverkan ( du känner implantaten röra sig i kroppen och /eller de rör sig lustigt under huden)
• Domningar
• Stickningar
• Du kanske inte blir nöjd och ångrar dig

Förutom det så finns det många fler risker. De flesta får någon typ av komplikation. För att veta mer och lära dig om bröstoperationer sök forumet POF, där står allt du behöver veta. När man gör en bröstoperation går man in antingen via vårtgårdarna, armhålan eller under bröstet. Man skär sönder muskler och nerver. 

Att lägga sig under kniven i fåfängans namn är enligt mig en absolut sista utväg. Jag jobbade med min självkänsla hela livet innan jag tog ett beslut. Jag tog beslutet för att jag blev socialt handikappad. Att byta om i ett badhus fanns inte. Jag orkade helt enkelt inte ha det så längre. Jag började kallsvettas i alla situationer där det fanns en risk för att jag skulle behöva ta av mig kläderna. Efter jag ammat mitt tredje barn var brösten obefintliga och det var då jag tog steget. Jag vile bli hel. Innan jag fick barn hade jag små, men det fanns ändå tuttar där. Jag gjorde inga stora tuttar, utan lät kirurgen hjälpa mig för ett naturligt resultat.

Nu när jag har gjort operationen känner jag mig hel igen och jag kan leva normalt, jag är inte socialt handikappad längre.

320 cc ryms lagom i min hand och blev en 70 D i storlek. Passar min kropp bra, men ändå. Man kanske skulle tagit lite större när man ändå höll på? Jag kanske har blivit stoleksblind. Det blir lätt så när man hänger på POF. POF är ett kul forum för er som är intresserade av skönhetsoperationer. Googla på POF så får ni upp forumet. 

Men det gör sillisar. Det är inte så jättestor skillnad när man står upp mot när man ligger ner. Bra eller dåligt...jag vet inte. Men det är ju en avslöjande faktor när man är på stranden. Nu har ju jag inga stora tuttar så jag tror inte att någon någonsin skulle tro att jag var en silikontjej. Thank God. Det finns så mycket fördomar.  Rent krasst, man kan bli av med sin bröst pga hemska sjukdomar. Och då är det mer acceptabelt att opa sig  än annars. Jag blev av med mina tuttar när jag ammade så jag skaffade sillisar. Tuttarna är borta i bägge fallen, bara det att det är mer synd om de som är sjuka. Och NATURLIGTVIS är det mer synd om sjuka människor, inget snack. Men jag saknade också mina tuttar. Ytligt, jo men så är de väl i bägge fallen? Jag blev socialt handikappad av att förlora boobsen. Jag jobbade med min självkänsla i 10 år innan jag lade mig på operationsbordet. Här är mina 11 veckor gamla boobs när jag ligger ner sett underifrån. Eftersom jag lade in dem (inte jag dårå , men kirurgen) genom armhålan har jag inga avslöjande ärr under tuttarna. 

Nu fyller mina bröst 2,5 månader. Det har varit en lång omtumlande resa. Tankar som är de ojämna, för små, för stora, för bolliga, för hängiga. Men nu är jag nöjd. Vad bra det blev :) Jag är glad att jag gjorde den här operationen. Jag har inga komplikationer som tex känselbortfall, rippling eller så. Hoppas det håller i sig. Ibland tycker jag att de är perfekta. Lite för stora i kläder. Ibland tycker jag att de är lite för små. Tankarna vajar hit och dit minst sagt. :-) Jag bjuder på en förebild också.

2, 5 månader efter OP

Före OP, efter att ha ammat alla småtrollen ;P