Men det gör sillisar. Det är inte så jättestor skillnad när man står upp mot när man ligger ner. Bra eller dåligt...jag vet inte. Men det är ju en avslöjande faktor när man är på stranden. Nu har ju jag inga stora tuttar så jag tror inte att någon någonsin skulle tro att jag var en silikontjej. Thank God. Det finns så mycket fördomar.  Rent krasst, man kan bli av med sin bröst pga hemska sjukdomar. Och då är det mer acceptabelt att opa sig  än annars. Jag blev av med mina tuttar när jag ammade så jag skaffade sillisar. Tuttarna är borta i bägge fallen, bara det att det är mer synd om de som är sjuka. Och NATURLIGTVIS är det mer synd om sjuka människor, inget snack. Men jag saknade också mina tuttar. Ytligt, jo men så är de väl i bägge fallen? Jag blev socialt handikappad av att förlora boobsen. Jag jobbade med min självkänsla i 10 år innan jag lade mig på operationsbordet. Här är mina 11 veckor gamla boobs när jag ligger ner sett underifrån. Eftersom jag lade in dem (inte jag dårå , men kirurgen) genom armhålan har jag inga avslöjande ärr under tuttarna.